Hollywoodskylten

LOS ANGELS. Klättra upp på en kulle med utsikt över Los Angeles och blicka ut över staden. Se ner på bilarna och folk livet, bekanta dig med platser där filmer och historiska händelser ägt rum, känn den smoggiga luften och den brännande, förgiftade värmen. Är luften klar nog höjer du sedan blicken mot en annan kulle, den som säger mer om staden än någonting annat.

För där finns Hollywood-skylten, symbolen för en galen mångmiljardsindustri, den enkla vita text som undermedvetet berört oss så mycket, som blivit ett monument över den tokiga jakt på kändisskap som får folk att gå över lik om det skulle krävas. Där har den funnits sedan 1923 och från början var knappast tanken att uppföra 1900-talets mest välkända vägskylt.

Den ursprungliga texten var "Hollywoodland", ett långt och omständigt namn som med tidens tand slets ner till någonting mer tempofyllt och tidstypiskt. Syftet var att marknadsföra de nybyggen som ägde rum på kullarna ovanför stadsdelen Hollywood, vilket var en ovanlig men inte helt ny strategi från framgångsrike landexploateringsgurun Hobart Johnstone Whitley, som tidigare använt sig av metoden på en annan plats i staden.

Företaget Crescent Sign Company, uppenbarligen specialiserade på skyltindustrin, fick uppgiften att uppföra de tretton bokstäverna. Ägaren Thomas Fisk Goff designade skylten vilket rimligtvis måste varit en ganska enkel uppgift med tanke på den enkla strukturen. Varje bokstav var nio meter bred och femton meter hög, allt för att de skulle synas så bra som möjligt. För att inte nattens makter skulle få övertaget installerade man dessutom runt 4000 glödlampor i varje bokstav vilket säkert tog hårt på någon stackares elräkning.

Tanken var att skylten skulle vara tillfällig, kanske skulle den bara stå där ett år eller på sin höjd två-tre. Invigningen inträffade den trettonde juli 1923, således ett historiskt datum inom den amerikanska filmindustrin och därför också ett historiskt datum för film över huvud taget.

Skylten blev emellertid mycket populär och ett bra riktmärke om man skulle någon vart. Snart blev Hollywood det stora filmnavet i Amerika och plötsligt hade skylten blivit så mycket mer än en ambitiös reklamkampanj. Med sin monstruösa storlek och sin överdådighet blev den helt enkelt en perfekt association till vad som komma skulle.

Vårdnaden kring skylten var dock ett dilemma. Ingen ville ta ansvar för schabraket som alla börjat ta för givet. För H.J. Whitleys del hade den redan fyllt sin funktion och när den så småningom började förfalla var han redan död och begraven medan en stackars vaktmästare tillbringade sina dagar med att hålla allting i skick. Medan en sådan inte kostade mer än en billig penning var de större och mer kostsamma renovationsbehoven en helt annan historia.

Under många år höll en intressant herre vid namn Albert Kothe ordning på skylten. Han bodde i en liten stuga, närmast en hytt, bakom det första "L":et och bytte glödlampor då det krävdes. En dag någon gång på slutet av 30-talet råkade han fylleköra ner bokstaven "H" vilket var till stor glädje för en mängd fotografer som såg till att dråpligheten skulle dokumenteras för all framtid.

Den träiga kitschkolossen började se lite moloken ut. 1949 blåste en storm ner det sargade H:et och diskussionerna började. Man bestämde sig för att ta bort de sista fyra bokstäverna, då de representerade Whitleys byggprojekt snarare än själva distriktet. Kloka affärsmän från orten erbjöd sig att stå för kostnaderna, så länge den där försmädliga delen plockades bort, vilket också blev fallet.

Renovationen var billig och kan bäst beskrivas som fusk, vilket också gjorde att skylten omedelbart började förfalla så snart byggnadsställningarna var nere. Plötsligt var skylten en anonym skamfläck man sällan såg åt eller ens skänkte en tanke. Tidningarna från den här tiden undvek att skriva om förfallet och hade man inte egna ögon att se med hade antagligen ingen känt till att det fanns en jättelik skylt där uppe på kullen.

Under 70-talet började förfallet bli lite för uppenbart - ovandelen av det första O:et ramlade av, det andra O:et ramlade ner helt och hållet vilket gav en lätt dyslektisk touch. Staden ville plocka bort skylten, vilket hade varit kostsamt men en till hälften slocknad gammal relik var ingenting man ville ha på sina axlar i en stor och viktig stad som Los Angeles.

Men så började debatten i tidningarna. Människorna, som med Los Angeles utbrednad och ökade betydelse fått en ohälsosam släng storhetsvansinne, ville ha en symbol att vara stolta över, någonting de kunde jämföra med Eiffeltornet eller Empire State Building. Man diskuterade olika alternativ, som en gigantisk Jesus-staty vilken var tänkt att stå precis där Hollywood-skylten finns.

Efter många tokiga förslag kom man så småningom fram till att det vore onödigt att gå över ån för vatten. Hollywood-kullen är trots allt den högsta punkten i staden och konceptet med en stor skylt där vore kanske inte så tokigt ändå, resonerade man. Till somliga stadspolitikers förtret valde man att lägga ut pengarna som krävdes för att renovera och förstärka skylten. Mot slutet av årtiondet valde man att helt byta ut skylten och det tidigare träiga bygget blev logiskt nog till stål.

Under 80-talets ytlighetshets blev skylten en allt mer populär symbol för lyckosökande kändiswannabees. Snart förvandlades den till den självklara och omdebatterade symbol vi ser den som i dag.

Genom åren har det naturligtvis inträffat en del anekdoter klart värda att nämna. 1932 tog skådespelerskan Peg Entwistle livet av sig för att hon misslyckats med att erhålla det kändisskap hon ville ha. Något ironiskt är det också därför hon gått till historien - hon lyckades helt klart med sin målsättning här i livet då hon hoppade från begynnelsebokstaven.

En del människor har haft roligt med att på olika sätt modifiera texten. 1976 var några fantasifulla pundare sugna på att liva upp vardagen genom att ändra texten till HOLLYWeeD. En annan gång kom påven på besök och för att välkomna honom ändrade man texten till HOLYWOOD. Genom åren har en del finansierade, tillfälliga förändringar gett uppmärksamhet till företag och evenemang mot att staden fått en saftig summa. På senare år har detta dock förbjudits.

Skylten har i alla tider fått oss att tänka till och har definitivt inverkat på vår bild av Los Angeles. Den har alternerat mellan att vara en skamfläck och att vara en verklig tillgång, vilket känns som en talande summering av filmerna som producerats i trakten.

Nu är den etablerad och kvar för att stanna en lång tid framöver, något som säkert också det stämmer överens med amerikansk film.