Hideo Kojima - från pigg visionär till seg pensionär

Stanken av bränd hjärna har aldrig penetrerat mina näsborrar. Inte för att jag hållit för näsan när tillfälle uppstått eller för att jag skulle ha särskilt mycket emot det egentligen, utan för att läget helt enkelt inte uppstått ännu. Hade min fantasi varit på samma nivå som andra kreatörers hade stanken - eller doften - kanske kunnat föreställas ibland. Som när psykologiläraren för sjunde gången på en halvtimme hänvisar ens eventuella tokigheter till någon hundraårig vansinnig Freud-idé. Eller som när man bryter ihop för att man på Tetris för tolfte gången på rad bombaderats med de där otympliga hakkorsliknande klossarna som bara finns till för att jävlas med ens annars så fina rader.

Ibland kan man genom att läsa en text inse att någon har en brinnande hjärna. Kommer ni ihåg när Hideo Kojima poserade för landets speltidningar för tio år sedan och stolt berättade om sin skapelse Metal Gear Solid, och om alla goda idéer och visioner han hade inför framtiden? Sedan utvecklingen av uppföljaren började har han knappt sagt något annat än att han vill avsluta serien och syssla med någonting annat. I dag har han gett upp den tanken, för Konami kommer inte låta det hända.

Istället försöker han lämna över sitt livsverk till olika assistenter. Det går inget vidare. Ingen har idéer som är värdiga Snake och Otacon, dessutom är Konami väldigt glada över att ha Kojima som affischnamn. Hideo Kojima ser på bilder numera synnerligen trött ut. Den leende unge man som för tio år sedan fångade våra hjärtan fyller om några år femtio och särskilt mycket annat än MGS har vi inte fått se. Att han är väldigt trött på sin arbetsgivare är ingen vågad gissning. Samtidigt är han japan, företaget är det viktigaste och lojalitet är en naturlig del av samhället. Dessutom skulle en flytt innebära att han tappar det goda rykte han byggt upp. Ett misslyckat projekt skulle skapa frågetecken, tvivel och Kojima skulle snart bli ett bortglömt namn i alla andra sammanhang än strikt MGS-relaterade.

Vi har en dansk här på mitt bostadsområde. Han envisas hela tiden med att skriva läskigheter på bostadsföreningens hemsida. Oftast handlar det om kattungar. Antingen ska de slängas, säljas, sättas på flygplan till Sibirien, arkebuseras, malas eller ätas och varje gång reagerar folk och försöker sätta stopp på vansinnet genom att adoptera ett av de små liven. Men gode gamle Knud ringer senare samma kväll, gråter i luren och önskar att få sin kattunge tillbaka. Naturligtvis är det lite samma sak som gäller för vår tidigare så glade japan.

Kojima aviserade att Metal Gear Solid 4 är det sista spelet i serien som han direkt involverar sig i. Det går inte att vara annat än mycket skeptisk till det uttalandet. Kärleken till Konami, spelarna och Solid Snake kommer att växa sig alltför stark igen och en stor man, som kunde blivit en ny Shigeru Miyamoto eller en ny Sid Meier, har fått på sig en tung, bastant rustning som ingen knäcker så lätt - problemet är bara att han ställt sig mitt ute i ett djupt träsk med den.

Man skulle kunna säga att Kojima gått från att vara spelvärldens dildo till att vara dess buttplug. Att ständigt matas med Metal Gear Solid-titlar ger inte längre den där ohämmade njutningen. Det första 3D-äventyret från nittiotalets slut tycks omöjligt att överträffa och Kojima är plågsamt medveten om det faktumet, vilket bland annat visar sig i hur svårt han har att släppa sitt gamla karaktärsgalleri, och att filmen som ska göras baseras på just det spelet och inget av de senare. Istället känner vi ett visst behag när en ny MGS-titel kommer ut på marknaden. En lätt, mysig känsla, ungefär som den många säkert känner när de nyttjar sig av en buttplug.

Men någon orgasm? Naeh.

Simon Lerkot Berglind