Dubbare - ett hatat släkte

Dubbare i det här landet har det inte lätt. För många anses dubbningen vara hafsverk, en simpelt ihopkastad översättning som satts ihop av oengagerade girigbukar utan något som helst intresse för vad man gör. Andra ser det fortfarande som ganska sorgligt, men samtidigt åtminstone underhållande i den bemärkelsen att det blir komiskt när en enda person måste variera sin röst på ett dussintal sätt. Oavsett i vilket läger man befinner sig måste man medge att dubbningen åtminstone inte är katastrofal – min generation var en av de första som fick växa upp med dubbade filmer och tv-serier – och om man tänker tillbaka kan nog alla komma på ett eller fler program som fyllt en av glädje och som fortfarande gör det i form av nostalgisk lycka.

Hade seriernas och filmernas dubbning varit av katastrofal karaktär är jag tämligen övertygad om att många numera klassiska program fallit i glömska, för faktum är att några av de mest klassiska tv-serierna också haft, på pappret, de mest meriterade dubbarna, medan andra amerikanska/japanska serier av ungefär samma popularitet utomlands, men med sämre dubbare, inte alls slagit på samma sätt i Sverige.

Många gånger ligger de dubbade filmernas problem på ett annat plan än de svenska rösterna i sig; vansinnig censur, viktiga kulturella situationer, begrepp och uttryck som saknar motsvarighet både i det svenska sinnet och i den svenska terminologin. Många animerade serier har dessutom märkbara problem på kontinuitetsplanet; en sak som gäller i ett avsnitt kan vara helt annorlunda i ett annat, vilket skapar problem med tanke på att det inte är möjligt att läsa skaparnas tankar, och dessutom kan censuren i det här fallet också orsaka problem som ofta kräver snabba lösningar snarare än optimala sådana.

Om man sedan ska diskutera eventuella problem i röstskådespeleriet så handlar givetvis det mesta om resurser, inte att skådespelarna i sig är sämre. Tvärtom så finns det betydligt färre dubbare i Sverige än i Japan eller USA, vilket innebär att många av de som håller på skaffar sig väldigt mycket erfarenhet på bara några år. Naturligtvis skapas det en oönskad upprepning, men utbudet av dubbare och bristen på ekonomiska resurser gör att detta är svårt att motverka, och egentligen bara kan mildras genom den nuvarande metoden; erfarna, mångfacetterade röstskådespelare som kan göra ett flertal roller och ändå undvika att skapa förvirring.

Det svenska dubbningsgardet får oförtjänt mycket kritik och de problem som svenska animefanatiker har med dubbningarna bör allt som oftast istället riktas mot problem som censur och logiska, olösliga problem som kulturkrockar och brist på ekonomiska resurser.