Hiphop-Bogdan

I ett övergivet vandrarhem utanför Lund bor det sedan ett par år tillbaka ett antal östeuropeér som drivits bort från sina respektive hemländer på grund av fattigdom och hemlöshet. På det tidigare vandrarhemmets ovanvåning bor i skrivande stund sex personer som alla har en olycklig och tuff bakgrund. Endast en, 22-årige Bogdan, talar svenska.
- Det är ett handikapp för många att inte kunna språket. Jag har alltid haft en talang för att lära mig nya språk, men det är ju inte alla som har det, säger han där han sitter i den övervuxna trädgården.

Hiphop har sedan begynnelsen ansetts vara den svages musik. I USA var det samhällets bottenskikt som startade hela rörelsen, och i Sverige är det rappare från de fattiga förorterna som dominerar i radion. Hiphopen har inspirerat otaliga människor som lever eller levt i fattiga förhållanden. Musiken har motiverat dem att inte ge upp, att fortsätta kämpa för ett drägligt liv. För Bogdan har det inte fungerat ännu.
- Livet är bullshit. Jag föddes i Rumänien, sen flyttade jag till Sverige, sen tillbaka till Rumänien och sen till Italien och nu till Sverige igen. Ännu ger jag inte upp.
Bogdan flyttade till Sverige för första gången vid tretton års ålder. Han berättar att när han var liten var människor ofta väldigt hjälpsamma och öppna, men nu när han trots sin relativt unga ålder ändå är en vuxen man så är människor inte lika öppna längre. Han ses som en knarkare som bara snackar skit hela tiden, säger han, och det är inte särskilt lätt att få jobb heller.

Hiphopen har hjälpt honom mycket. Han säger själv att det egentligen bara är tre saker som gör att han vill fortsätta leva; Gud, som är den ende som lyssnar på honom, hiphopen som inspirerar honom och marijuanan som tar honom bort från all jävlighet om så bara för en stund.
- Varför tar du inte dina pengar och gör någonting vettigt med dem, frågar många, men de förstår inte. Det är inte så enkelt. Vill man ta sig igenom dagarna måste man åtminstone någon gång då och då få andas ut från stressen och oron. Får man chansen att glömma bort det bara för någon timme så tar man gärna den chansen. Det hade de flesta gjort om de varit i samma situation som jag.

Mele Mel sa en gång att riktiga gangstrar rappar inte. Riktiga gangstrar har inte råd, inte lust och framför allt inte tålamod nog att rappa. Bogdan tycker att även om hiphopen visserligen riktar sig mot det nedre samhällskiktet så känns det ändå inte riktigt som att den riktar sig mot just honom.
- Många av de mest populära artisterna säger sig ha haft en tuff bakgrund och så, men de allra flesta har alltid haft tak över huvudet och dessutom bor de i USA där det alltid finns möjligheter. Rumänien är ett fint land med trevliga människor men det är väldigt fattigt också.

Sambandet mellan droger och hiphopen ser Bogdan som någonting självklart.
- Det är klart. Har man det tufft och man går och oroar sig hela tiden så kan majan vara det enda som kan ge en välbehövlig paus i ens kämpande. Alkohol är för dyrt och är dessutom en tyngre drog. I Rumänien drack jag väldigt mycket hembränt och till slut blev jag såg dålig att jag fick opereras, säger Bogdan och pekar mot ett ärr på sin mage. Han fortsätter:
- Många som gör hiphopmusik har också haft det tufft och känt att majan är den enda utvägen. Dessutom har många fått sälja för att klara sig ekonomiskt. Jag tycker ofta att drogerna hyllas på ett ganska dåligt sätt. Jag tycker att rappare borde försöka lyfta fram mer varför det kan vara acceptabelt. Samhället förstår inte.

Sin egen framtid är han inte säker på. Han skulle gärna vilja hålla på med hiphop, men möjligheterna är begränsade.
- Det är klart, man måste kunna öva före man går in i en studio, och man måste ha väldigt mycket talang och dessutom pengar om man vill ha ett bra beat eller så. Jag kommer i alla fall inte ge upp ännu, sjuttio procent i min situation klarar sig inte, ytterligare tjugo procent lever så här resten av livet och det är de resterande tio procenten, de som lyckas, som jag vill vara.

Tills vidare är det dock bara en dröm för Bogdan.
Framtiden är oviss och den fuktskadade och till åren komna lokalen lär inte stå kvar i all evighet. Stora forskningsanläggningar planeras i närområdet och det är knappast säkert att det forna vandrarhemmet är aktuellt för bevaring. Om Bogdan lyckas skaffa sig ett drägligt liv eller om han får flytta återigen återstår att se.